första dagen i Twinheim och julias räddning.

jag och julia är i trondheim nu. eller, twinheim som är det nya smekiset. julia tyckte nämligen det påminde om twin peaks, det här stället. idag har vi jobbar som galningar, vi har haft möte med chefen (eheh) och sedan städat årtiondets smutsigaste lägenhet.

jag tror aldrig jag spenderat så mycket tid i närkontakt med en ugn förut. fruktansvärt. vi skrubbade golv, väggar och alla jäkla luckor och hål som fanns i hela lägenheten. när vi äntligen var klara var vi utmattade, men då skulle vi vidare till ett hotell, där vi hade möte med ägaren för vi skulle prata om eventuella sporadiska jobbtillfällen på helger. det gick fint, han var snäll och hade ett fast handslag. bra med sådana tycker jag, det värsta som finns är de som är lösa fisken när man ska röra deras hand. uuuuhhhh gives me the chills.

sedan fortsatte vi till gallerian solsiden för att fixa våra nya norska nummer så vi kan ringa till varann (och till mamma) för billiga pengar. när vi satt där med våra sprillans färska simkort och vår nyss införskaffade glass kom det fram en brud till mig och vrålade att hon tyckte det var obehagligt att jag stirrade på henne.

jag blev helt paff och förstod ingenting, där satt jag med min glass liksom. vadfan? innan jag visste ordet av det var tjejen borta och vi hann inte ens säga något till vårt försvar. fjorton år och totalbitch. hemskt. men sen. SEDAN, mina vänner, ska ni få höra på hjältedådet. min älskade vän och partner in chrime julia selma björnsson, gick till attack. hon sprang uppför trapporna, efter den lilla bruden och haffade tag i henne. självklart är julia en snäll själ, som aldrig skulle hoppa på en yngre, ointelligent flicka, så hon frågade därför, alldeles lugnt: "varför blev du så arg?" då slogs flickan av panik och vrålade "därför!!" och marscherade iväg. Segern var vår! åh, vad fint det är med bästa vänner som står upp för en när man är alldeles paff, med glass i ena näven och andra näven fullt upptagen med att torka en tår från ens kind för man blev attackerad av en främling på en mensig, utmattad dag. (ja, jag har en inte helt emotionellt stabil dag idag)

sedan promenerade vi vidare och skrattade gott åt händelsen, dinglade med benen från en bryggkant och njöt av solen.

nu är vi hemma och har precis organiserat oss med ett mail till chefen, påfyllda telefoner och glada efter en stunds vila. hoppas allt är bra där hemma.

julia håller igång. jag knäppte ett foto vid alldeles rätt tillfälle, tror jag bestämt.